Varför misslyckade FN i Darfur?

Till slut erkände FN sitt misslyckande med att skydda befolkning och lösa konflikten i Darfur. Hela FN engagemang i Darfur saknar fokus och mål och därför misslyckades all försök och ingångar för att sätta stopp på eländet i Darfur, tycker jag. I går erkände USAs representant, Richard Williamson framför en speciell sittning för säkerhetsrådet misslyckandet av det internationella samfundet att stoppa, som han beskrev Folkmord i slow motion och skydda befolkningen i Darfur. Det liksom historien upprepar sig och påminna om FN misslyckandet att stoppa folkmordet i Rwanda 1994 och den pågående konflikten i Somalia.

Varför har FN misslyckats i Darfur?
Varför kunde det internationella samfundet stoppa folkmordet där?

Det finns en rad orsaker till det:

Det tog mer tid att debattera huruvida konflikten i Darfur kan klassas som folkmord eller inte. Än idag kom man aldrig farm till enig definition av folk dödandet i Darfur. Det internationella samfundet uppfattade konflikten som en rensning av en vis ras utförd av en viss grupp som man aldrig förstått sin sammansättning utan man bara kallad Janjaweed. Senare har det visat sig att denna konflikt är mer än att bara tror att det är janjawed som ligger bakom. Konflikten handlar inte om araber mot afrikaner eller svarta mot vita eller nomader mot bönder. Det handlar om mer än så. Den handlar om makt och den ojämna maktfördelning i hela Sudan. Därför växte rebellrörelserna lavinartad i Darfur att till och med FN visste inte vilka som var kriminella och vilka som var frihetskämpare, vilka som representerar folket i Darfur och vilka som representerade andra grupper på andra sidan av landets gränser, vilka som var araber och vilka som var afrikaner. Det var mycket svårt för FN sändebud Jan Eliasson att dialoga och samla alla dessa rebeller och kriminella för att veta vad de egentligen vill. Han misslyckades med detta i Juba, i Arusha och i Tripoli. Till slut avgick han som medlare förra veckan. Än idag kunde inte de två stora rebellrörelser ena sig om gemensamma agenda för att lägga fram på ett förhandlingsbord eller ett militär offensiv som driver bort alla araber och janjaweed milisen från Darfur. Därför genomföre Justice and Equality Movement (JEM) på egenhand ett desperat militärt offensiv mot huvudstaden Khartoum i början på maj i ett dröm att ta över makten i Khartoum med hjälp av 200 landcrusiers utrustad med kanoner. Attacken mot Khartoum beskrevs som rena självmordsförsök av många observatörer.

EU och FN har försvårat de afrikanska ansträngarna att skydda befolkningen med en afrikansk militär stryka. Trots att styrkan tro vara mycket lämpad för denna operation och en test och träning för afrikaner att själva kunna ingriper i andra konflikter i kontinenten, förnekades dem finansiellt och moralisk stöd för operationen i Darfur. Vid flera tillfällen beskrivs AMIS som okunnig och dålig utrustad för att skydda befolkningen i Darfur. Det dröjde ett helt år för FN att tar över kommandot från AU styrkan och finansieringen av de humanitära och militära insatser dröjde ännu mer.

Förhandlingarna med Sudans regering var inte fokuserade på att sätta slut på konflikten och folkmordet i Darfur utan mer på formaliteten och styrkans mandat för att agera om det var under kapitel sju eller sex av FN deklarationen. Sudan accepterade aldrig en styrka från EU och västländerna utan vald att välkomna en FN styrka från sina vänner som China och Egypten. EU fick istället skicka sin styrka på ungefär två tusen man till flyktinglägren i östra Chad, nära gränsen till Darfur för att skydda de folk som flyr helvetet där. Efter hårda förhandlingar med Khartoum juntan kom man överens om att sätta in en FN-styrka på 26000 man i augusti förra året. Idag finns det knappt en FN-styrka på 10000 man, UNAMID kallas det. En styrka utan mandat att avväpna milisen eller arrestera misstänkta krigsförbrytare.


Ett tydligt tecken på misslyckandet av det internationella samfundet är hur konflikten spilla sig över i regionen i Chad och central. Man kunde till och med ser samma mönster i Mali långt bort i västra Afrika.

Även China har misslyckat och den här veckan försöker de göra en diplomatisk offensiv mot regeringen i Khartoum för att lösa konflikten innan facklan når Beijing. China ligger högsta upp bland länder som levererar vapen till Sudan. Darfur konflikten blev den trojanska häst där alla vill använda för att lösa andra problem. Liu Guijin, Chinas sändebud till Sudan, sa häromdagen att China är bered att tillsammans med västländerna ta farm en policy för Darfur, men Blackmail den olympiska spel är inte acceptabelt.

FN behöver ser över hela sitt engagemang i Darfur. Detta gäller säkerheten, det humanitär biståndet, förhandlingarna och närvaro. Andra länder behöver stödja FN insatser med politiska påtryckningar mot Sudan och Chad regeringar.